Nej, jag har inte svininfluensan

Uttråkad. Uuuuttråååkaaad.

Hemma för tredje dagen från jobbet. Vet varken ut eller in. Är inte frisk, är inte riktigt sjuk. Blir inte bättre och inte sämre heller. Hur gör man liksom? Rent teoretiskt hade jag kunnat vara på jobbet idag. Jag har cyklat iväg till affären idag och det gick bra, inga svettattacker eller hjärtklappning. Jag har varit på benen och huvudvärken är i stort sett borta. Men som nu då, för tio minuter sedan gick jag ner för att flytta bilen. Den stod fem minuters promenadväg bort, och sedan körde jag den hit, till vår gata. Helt svettig blev jag. Det var ju knappast någon ansträngning (men jag ska INTE ut på vägarna idag, det ska jag säga). Så något skit i kroppen har jag Jag vet inte hur många som sagt "ah, det är svininfluensan, ha ha" till mig den här veckan. Och ha ha, det var jättekul de tio första gångerna.

Nej. Jag har sådana där vita fläckar i halsen, som när man har halsfluss. Men jag har ingen feber att tala om. Jag har ont i hela huvudet, ibland mest i pannan, ibland mest i nacken. Och ont i kroppen, så där som vid feber. Fast jag har ingen feber. Och så är jag trött. Men inte så trött att jag ligger och sover, bara så pass att jag inte orkar göra något. Idag är som sagt första dagen jag varit uppe hela tiden. Ingen snuva har jag och ingen hosta. Tack och lov. Ingen flunsa alltså. Samma symtom har tydligen Pontus lillebror och fyra av hans klasskompisar. De ligger hemma från skolan med halsont och huvudvärk, men ingen feber och ingen snuva. Skumt alltså.

Så får jag lite dåligt samvete, för att jag inte är på jobbet. Får ett styng av det när jag på morgonen meddelar att jag inte kommer till jobbet idag heller. Som om jag ljuger. Eller som om någon tror att jag ljuger. Fastän Jenny skrev till mig idag att jag skulle komma tillbaka först när jag känner mig frisk och pigg igen. Vilket borde vara självklart, men det är det inte. Hon fick själv matförgiftning förra veckan, var hemma blott två dagar och kom tillbaka alldeles blek och skakig, oförmögen att äta annat än skorpor och bananer. Det är ju inte ok, och det sa jag till henne. Men det är väl det, att de finns dem som är hemma så fort de har en fis på tvären. Och det vill inte man att någon ska tro. Och den här "mitt emellan-sjukan" går mig på nerverna. Nu får det fan blomma ut i någon ordentlig sjukdom eller försvinna.

Ack ja, vilka problem vi västerlänningar har.