Ingen förtjänar det mer

När du berättade att ni förlovat er, och jag tänkte att ingen förtjänar det mer än du. Men hur säger man en sådan sak? Jag sa grattis, det lät tomt. Jag vet alltför väl vad du gått igenom och vilken del jag ofrivilligt hade i det. Jag hatade dig ett tag för det och jag tror att du också hatade mig. Ingen av oss gillade de roller vi tilldelats och vi kunde inte slippa ifrån varandra heller. Till slut så flydde jag ändå; jag flyttade helt enkelt. Och vi pratade inte på flera år.

Slumpen korsade våra vägar. Och nu var du här igen. Med allt du någonsin förtjänat. Det lyste om dig och jag kände någon sorts tacksamhet. Det blir aldrig detsamma igen, på gott och ont. Jag tror inte jag blir bjuden på bröllopet. Men jag är så glad att du lever.

Som på kondis

Men kolla då. Jag antar att den är menad för te, men till premiären blev det ändå kaffe. Så här fint dricker jag ur efter årets julskörd. Med en liten chokladpralin till blir det som att gå på kondis, på riktigt.

Nu är glada julen slut slut slut

Och det är rätt skönt tycker jag. Efter att ha ätit julmat fem gånger den här veckan, vräkt i mig choklad, kakor, must och godis är jag smått lättad att julen är över för denna gång. Jag har alltid älskat julen, men ganska mycket av magin har försvunnit nu. Inte för att jag är vuxen, utan för att den blivit utspridd på flera dagar i sträck. Jag saknar att längta efter julafton. Nu är den dagen inte så speciell längre. Det blev julmat och julklappsöppning tisdag, onsdag, torsdag och fredag för min del. Frosseri är inte bra för själen tror jag. Det gjorde mig ont att få veta att en vän tvingats fira jul alldeles själv.

Idag njuter jag av min ensamhet. Pontus är hemma hos sin familj över julen och jag började med att sova ut - ordentligt. Sedan har jag rensat bort julklappspapper, glöggflaskor, kartonger och kakburkar och städat hela lägenheten. Mellan varven har jag tittat på Shrek, Harry Potter och årssammanfattningar på diverse kanaler. Mellandagarna är de bästa.

Har fått en halvt ny garderob i julklapp. Två klänningar, två koftor, två tröjor, en skjorta, ett par stövlar och en bh från Sonia Rykiel, skitsnygg. Glad blev jag. Dessutom en prenumeration på Bang, te, böcker och lite annat. Sådant som är bra för själen. Nästa jul är dessutom halva familjen tillbaka från resor och dylikt. En jul att se fram emot, en jul med tillökning i stort och smått.

Jävla tjuvar

Jag blir vansinnig! Precis som i våras. Vet inte om jag skrev om det då, men vi hade inbrott i våra källarförråd i april. Pontus och jag skulle bara iväg och handla och såg en tjej i foajén som stod med en mobil i handen och vände sig bort när vi kom. Väl tillbaka från affären hade det varit inbrott och tjuven hade brutit upp fem förråd, däribland vårt. Han hade nästan fått med sig en av Pontus grejer då han blivit avbruten. Han hade då haft fräckheten att ställa sig bakom vår granne som kommit ner i källaren, frågat om det fanns någon tvättid och sedan pipit iväg illa kvickt. Den där tjejen hade ju stått och vaktat åt honom förstås.

Samma grej nu då. Pontus och jag gick ner för trekvart sedan för att gå till Konsum. I foajén stod en tjej på samma sätt, med en mobil i handen. Både jag och Pontus såg till att verkligen få ögonkontakt med henne och ordenligt säga hej. Väl utanför huset stannade jag kvar en liten bit bort och väntade medan Pontus sprang in för att kolla om det var någon i källaren. Det dröjde ganska länge, så jag gick tillbaka. Då stod tjejen och höll upp porten. Bakom henne stod Pontus och föreningens ordförande. Pontus ropar då över tjejens huvud att det varit inbrott och tjejen såg alldeles panikslagen ut. Jag gick in och såg till att hon hamnade utanför och att porten slog igen. Pontus och Björn gick ner i källaren igen och bad mig hålla utkik efter en kille i bara skjorta. Och mycket riktigt, kort därefter kom en kille in från ett annat håll med andan i halsen. Regnvåta jeans och i bara skjorta. Jag har aldrig sett honom innan och vet att han inte bor här. Den jäveln frågar mig då om "jag sett någon springa omkring i huset". "Jovars" sa jag, "vi letar efter någon just nu". Och han bara "eh, jag också min kompis ringde just och sa att det sprang omkring någon här". Jag bara tittade på honom. Jävla idiot. Sekunden efter sprang han ut genom porten.

Inte heller denna gång fick han med sig något, men fan vad förbannad jag blir! Grrr!

Hur mycket porr konsumerar ni egentligen?

Vi såg en liten snutt av Förkväll igår, det där som fått så mycket kritik och som nu bytt programledare till Carin da Silva, Elisabeth Höglund och Yvonne Ryding. Annika Lantz var med igår och jag älskar henne. Yvonne Ryding satt alldeles spänd längst ut på soffkanten, framåtlutad. Och Elisabeth bara "du den där artikeln du skrev för Bang om den mansdominerade humorbranschen..." och Annika bara "Elisabeth har du läst artikeln?" och Elisabeth bara "eh nej" och Yvonne utbrister "inte jag heller!". Och så avslutningsvis "Annika du har ju skrivit en bok om intervjuteknik" och Annika bara "ha ha, nej det är inte jag det är en ANNAN Annika Lantz som skrivit den". Och där var den intervjun avslutad, med en Annika Lantz som flinande tittade ner i knäet på sig själv. Bra research, verkligen.

Det där med sexism. Det är ju knappast så att det är alltid solklara fall av förtryck och diskriminering. Aldrig att någon går fram och klämmer en på tuttarna (eller jo, men rent generellt, på jobbet och så där) och bara "bröl, din hora". Det är alltid lite diskret, så där så man nästan upptäcker det först i efterhand, när man fått en obehagskänsla och inte kunnat peka på varför. Som när en på jobbet mitt i ett samtal gick fram och smekte mig i nacken. Som om det vore ett lämpligt sätt att bete sig mot en kollega. Eller som idag, när jag träffade några av entreprenörskillarna i fikarummet. De där killarna som är skitschyssta och som jag alltid pratar med på lunchen. En av dem, som jag pratat med mest, sa en sådan jävla dum grej. Och naturligtvis var det menat som ett skämt, det är det ju alltid. Jag berättade att vi fått två nya medarbetare och att det eventuellt kommer ytterligare två om några veckor. En riktig tjej-maffia hade vi blivit, sa jag. Och så skrattade vi. Och så den här killen då, som började "oj oj oj, då kan man ju knappt sticka in huvudet till er nu när ni bara är tjejer, bah 'surr surr'" och "hur får ni någonting gjort?"

Och i bara farten så skrattar man ju. Vill höll ju på att skämta redan. Vi hade redan stått och skrattat en stund åt någonting annat. Jag fick ändå fram ett "du, hur tänkte du nu?" och fick medhåll av en av de andra killarna. Det är väl fan alltså. Som om jag skulle fråga dem hur mycket porrtidningar de konsumerar där ute i sin bod och sedan asgarva åt det.

Stämning

Inga begravningar under 2009, sa jag. Det klarade sig nästan.

Ikväll blev en fin kväll, ändå. De tyckte att jag sjöng för honom och det kändes fint. Och det var så många där.

Utan vänner och familj klarar man sig inte. Inte så bra i alla fall. Och så känns det bra att få lov att vara lättad också.

Snälla bara lyssna

En sådan som de kastade småsten på

December går redan i 120, som det brukar. Körövning och extra körövning de två senaste dagarna, dans i morgon, julfest med jobbet på fredag. Konsert, julfest hemma och luciatåg nästa vecka. Sedan en totalt oplanerad vecka (!), som inte för den sakens skull lär vara händelselös. Det ska bakas julgodis med den lilla syskonskara som är kvar i Sverige, köpas klappar, skickas julkort och mysas ordentligt också. Om vi har tur kanske det kommer en snöflinga eller två.

Storasyster kommer i januari. För gott alltså. Med sig tar hon sin lilla familj. Isak och John. John, som är född och uppvuxen i Texas, hade fått kommentaren av en vän: ja då blir det sista gången du firar en jul utan snö nu då! Jovars, här i Skåne är vi garanterade vita jular. Så sant som att det aldrig blåser här, eller att småorterna tar emot flyktingbarn med öppna armar.

Jobbet går undan också. Full fart. Nya uppgifter, nya medarbetare, nya utmaningar, mer självständighet. Det är bra. Jag gillar det. Nu är det riktigt kallt också. Minusgrader. Jag gillar det med. Mitt miljövetarhjärta lugnas lite då. Och så infinner sig julkänslan lite bättre. Första advent firades med Jocke och Elin på besök, med nybakta lussekatter och gammal glögg. Det var julkänsla så det förslog då också.

Men sången gör nog mest. Jag är och förblir en körnörd, en sådan som de kastade småsten på i skolan.