Inga begravningar under 2009, sa jag. Det klarade sig nästan.
Ikväll blev en fin kväll, ändå. De tyckte att jag sjöng för honom och det kändes fint. Och det var så många där.
Utan vänner och familj klarar man sig inte. Inte så bra i alla fall. Och så känns det bra att få lov att vara lättad också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar