Jag tittar gärna men skulle aldrig göra det själv

Gud vad jag gillar Fist of Zen. Helt beroendeframkallande, kan titta i evigheter. Det går på mtv, men mitt tips är att gå in på youtube. Humor på låg nivå så att säga, i sann japanese-gameshow-anda.

Bakfulla bekännelser

Mmm, träningsvärk. I hela kroppen. Fan vad det känns bra.

Idag har jag renskrubbat köket och bjudit på halvt hemmagjorda semlor. Idag har jag skrattat åt Rikard Palms oändligt roliga felsägningar...

...en ekonomisk kalops...ursäkta, kollaps...
...there has been an earth cake in Japan...

Idag har jag läst vidare i min bok och fortsatt gå från klarhet till klarhet. Jag har arbetat med en text till skolan, formulerat min hypotes och fått den bekräftad en stund senare genom en kompis. Han visste inte att han slog huvudet på spiken och slog bort min känsla av att bara ha flummat runt i min text.

Jag tar kloka beslut. Jag tar hand om mina vänner och är en gladare person. Jag infriar mina löften till mig själv.

Att dansa eller inte dansa, det är frågan

Åh, vad jag är trött. Ååååh, vad jag är trött och bara vill ligga ner och titta på en menlös film.

Steg upp vid åtta, spelade tre matcher mot Lisa (och vann två, yay!), gick sedan in i gymmet och crosstrainade och avslutade med lite armstyrka. Det var en kille som svimmade i gymmet idag. Han bara somnade in, fortfarande sittande på sin maskin. Hans flickvän blev livrädd och någon sprang och hämtade en som jobbade där. Vi stod säkert fem-sex personer runt killen och alla var nervösa och sa "jag vet inte vad man ska göra" och flickvännen ropade att han haft problem med hjärtat innan. Jag stod beredd med min vattenflaska och sa det enda jag visste, att de skulle lägga honom ner och lyfta upp hans fötter. En som jobbade i gymmet kom framspringande med lite druvsocker och då vaknade killen. Han blev nog ganska generad och liksom ursäktade sig: "jag har inte tränat på länge, det är nog det..." medan flickvännen fortsatte "men du satt ju stilla när du blev yr". Ja hur som helst, det var inget mer intressant med den här historien, lite vardagsspänning bara.

Nu försöker jag peppa mig själv. Pontus håller på att laga mat och jag ska snart iväg till Carro. Jag vill verkligen ha en skitkul kväll och dansa natten lång, men vi får väl se. Magen krånglar och jag har en dålig dag idag. Men kanske just därför.

Det vore ju att ljuga er rakt upp i ansiktet

Idag skulle jag ha jobbat hela dagen, men jag mådde lite halvdant redan igår kväll. I morse var det fortfarande dåligt men eftersom jag är van vid det så stack jag iväg till jobbet ändå. Jag ägnade förmiddagen åt att skaka av frossa och när det slog mig att Pontus var sjuk hela förra veckan så insåg jag att I had it coming. Så jag jobbade bara fem timmar och stack sedan hem. Jag såg bussen komma långt innan jag var framme vid busshållplatsen och för att slippa vänta mitt ute i ingenstans la jag benen på ryggen och löpte som en galt på grönbete (jag tänkte först skriva "som en hind" men det vore ju att ljuga er rakt upp i ansiktet) för att hinna med. Busschauffören berömde mig för min spurt och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade springvänliga skor och inte mina vinterstövlar, som förmodligen hade gett mig minst en benfraktur.

Väl hemma bestämde jag mig för att lyxa till det lite och ge mig själv en ansiktsbehandling. Så jag smorde in ansiktet med en ansiktsmask, plockade ögonbrynen (att jag i ett ouppmärksamt ögonblick ryckte tag i en bit hud i stället för hår minskade emellertid på lyxkänslan en smula) och gnuggade slutligen hela ansiktet med peeling. Eftet att ha smort in mig har jag nu kinder lena som en babyrumpa.

I morgon bitti ska jag spela en match mot Lisa och tänkte därefter smita in i gymmet en stund. På kvällen är det både releasefest för senaste Rocky-albumet samt Nöjesguidenfest tillsammans med nya tjejhänget: Carro, Ida och Therese. Vi får väl se hur det blir med det. Beroende på hur jag mår blir det eventuellt en dag i sängen, med glass och tidningar och en gnutta självömkan.

Ont i hjärtat

Ni som läste min gamla blogg kanske minns att jag pratade om friends-reklamerna, som jag satt och hulkade över? Jag hävdar fortfarande att de är världens bästa reklamfilmer. De slår med enkla knep huvudet rakt på spiken - vem känner inte igen sig? Dessa tycker jag är bäst.
Friends - mot mobbning:

Jag är skolflicka jag, tralala

Blev lite vemodig ikväll, av någon anledning. Har haft en bra dag annars. Jag lyckades skicka sms i halvt sovande tillstånd till min syster i natt och förstod inte vad det handlade om förrän jag steg upp i morse och fick i mig frukost. Hade som vanligt följe med Lisa till skolan för att lyssna på ytterligare en forskare och det visade sig vara hon som jag ska ha som handledare för min uppsats. Hon var oerhört proper - klädd i stövlar, kofta och vadlång kjol och med det tjocka håret i en stram fläta. Detta samlade intryck försvann när hon stoppade in en snus under läppen samtidigt som hon presenterade sig. Jag älskar sådant. Det är ungefär som när väldigt präktiga personer svär, eller drar ett grovt skämt. Jag gillar när folk inte stämmer överens med mina förväntningar, när de kullkastar mina fördomar om dem. Det får mig att komma ihåg att ifrågasätta mina förutfattade meningar och dessutom gör det att folk blir betydligt mer spännande.

Hur som helst tror jag att hon kommer att vara bra för mig som handledare. Hon var rak och effektiv och jag tänker mig att hon kommer att kräva en del. Jag behöver det. Jag vet att jag kan formulera mig ur en dålig slutsats eller en bristfällig argumentation, men jag får känslan av att hon inte är typen som kommer tillåta det. Jag har dessutom fått bra respons av den lärare som är kursansvarig så jag tror att det blir ordning på den här c-uppsatsen.

Vissa saker vill man inte dela med sig av

Min granne sjunger nu igen. Hon sjunger jättebra, men det gör det inte desto mindre underhållande när hon wailar loss i sann Whitney Houston-anda. Jag börjar bli lite fundersam över hur lyhört det här huset är egentligen. Vi hör Lisa om hon är i köket, som ligger vägg i vägg med vårt. Vi hör dock aldrig musik från hennes lägenhet även om hon har förfest. Vi hör över huvud taget sällan när grannarna har fest, det är i så fall om det är folk i trapphuset, annars bara avlägsna basgångar och röster. Nu i lördags hade emellertid vår nyinflyttade granne (som hyr i andra hand av en styrelsmedlem) inflyttningsfest. Dörren till hans lägenhet stod öppen under kvällen och folk skrek , skrattade, sjöng, rökte och pratade högt ute i trapphuset. Vi var inne hos Lisa och brydde oss inte så mycket, men tydligen hade en granne från det andra trapphuset (i foajén finns det två trappupgångar) som alltså bor snett ovanför på något sätt, kommit och klagat på den höga ljudnivån. Och självaste styrelseordföranden hade fått skrika ut genom sitt fönster till gästerna att sluta pissa på innergården. Trapphuset luktade fimp ett bra tag efteråt. Välkommen till huset killen.


Det jag blir lite fundersam - och paraniod - över, det är hur mycket jag och Pontus hörs till grannarna. Vi har lärt känna paret som bor under oss och jag känner att det finns vissa grejer man helst inte delar med sig av. Vi kan väl säga så här att det inte bara är skönsång som hörs från lägenheten ovanför, utan även betydligt mer privata affärer som får en att skruva förläget på sig då och då. Jag tror att det som sägs i vårt kök hörs rätt bra rakt ut i trappen. Och sitter jag på toa så hör jag klart och tydligt vad Olle och hans polare säger inne hos honom. "Vilken härlig lasagne!" är inte det mest kompatibla med en tarmtömning.

Ibland spelar någon piano i huset. Det ger mig en trygg känsla.

Det luktar vår tror jag

Det är så ljust och varmt idag. Min mage är sur men resten av kroppen är glad - det börjar ge resultat det här med kost och träning. De senaste veckorna har jag styrketränat, sprungit, gått powerwalks, klättrat, spelat badminton och tränat på crosstrainer utöver alla mil jag cyklat och alla trappor jag gått i. Och antagligen ätit mer frukt än jag ätit sammanlagt under de fem senaste åren. Det är vår i luften idag, det blir så nästan automatiskt när solen skiner och snön är borta. Det i kombination med att alla så desperat längtar efter våren. Jag gör i alla fall, men jag vill ändå inte att tiden ska gå fortare. Jag vill stanna i nuet. Carro skriver så fint om det och det är också något jag funderat på ganska mycket den senaste tiden. Till förbannelse kanske, men jag tror att det får positiva konsekvenser för mig.

Nytt blad

Jag orkade inte med den förra helt enkelt. För mycket krångel och icke existerande funktioner. Så här är jag nu, samma ego men nytt namn. Välkommen.