Vissa saker vill man inte dela med sig av

Min granne sjunger nu igen. Hon sjunger jättebra, men det gör det inte desto mindre underhållande när hon wailar loss i sann Whitney Houston-anda. Jag börjar bli lite fundersam över hur lyhört det här huset är egentligen. Vi hör Lisa om hon är i köket, som ligger vägg i vägg med vårt. Vi hör dock aldrig musik från hennes lägenhet även om hon har förfest. Vi hör över huvud taget sällan när grannarna har fest, det är i så fall om det är folk i trapphuset, annars bara avlägsna basgångar och röster. Nu i lördags hade emellertid vår nyinflyttade granne (som hyr i andra hand av en styrelsmedlem) inflyttningsfest. Dörren till hans lägenhet stod öppen under kvällen och folk skrek , skrattade, sjöng, rökte och pratade högt ute i trapphuset. Vi var inne hos Lisa och brydde oss inte så mycket, men tydligen hade en granne från det andra trapphuset (i foajén finns det två trappupgångar) som alltså bor snett ovanför på något sätt, kommit och klagat på den höga ljudnivån. Och självaste styrelseordföranden hade fått skrika ut genom sitt fönster till gästerna att sluta pissa på innergården. Trapphuset luktade fimp ett bra tag efteråt. Välkommen till huset killen.


Det jag blir lite fundersam - och paraniod - över, det är hur mycket jag och Pontus hörs till grannarna. Vi har lärt känna paret som bor under oss och jag känner att det finns vissa grejer man helst inte delar med sig av. Vi kan väl säga så här att det inte bara är skönsång som hörs från lägenheten ovanför, utan även betydligt mer privata affärer som får en att skruva förläget på sig då och då. Jag tror att det som sägs i vårt kök hörs rätt bra rakt ut i trappen. Och sitter jag på toa så hör jag klart och tydligt vad Olle och hans polare säger inne hos honom. "Vilken härlig lasagne!" är inte det mest kompatibla med en tarmtömning.

Ibland spelar någon piano i huset. Det ger mig en trygg känsla.