Det vore ju att ljuga er rakt upp i ansiktet

Idag skulle jag ha jobbat hela dagen, men jag mådde lite halvdant redan igår kväll. I morse var det fortfarande dåligt men eftersom jag är van vid det så stack jag iväg till jobbet ändå. Jag ägnade förmiddagen åt att skaka av frossa och när det slog mig att Pontus var sjuk hela förra veckan så insåg jag att I had it coming. Så jag jobbade bara fem timmar och stack sedan hem. Jag såg bussen komma långt innan jag var framme vid busshållplatsen och för att slippa vänta mitt ute i ingenstans la jag benen på ryggen och löpte som en galt på grönbete (jag tänkte först skriva "som en hind" men det vore ju att ljuga er rakt upp i ansiktet) för att hinna med. Busschauffören berömde mig för min spurt och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade springvänliga skor och inte mina vinterstövlar, som förmodligen hade gett mig minst en benfraktur.

Väl hemma bestämde jag mig för att lyxa till det lite och ge mig själv en ansiktsbehandling. Så jag smorde in ansiktet med en ansiktsmask, plockade ögonbrynen (att jag i ett ouppmärksamt ögonblick ryckte tag i en bit hud i stället för hår minskade emellertid på lyxkänslan en smula) och gnuggade slutligen hela ansiktet med peeling. Eftet att ha smort in mig har jag nu kinder lena som en babyrumpa.

I morgon bitti ska jag spela en match mot Lisa och tänkte därefter smita in i gymmet en stund. På kvällen är det både releasefest för senaste Rocky-albumet samt Nöjesguidenfest tillsammans med nya tjejhänget: Carro, Ida och Therese. Vi får väl se hur det blir med det. Beroende på hur jag mår blir det eventuellt en dag i sängen, med glass och tidningar och en gnutta självömkan.