Ingen förtjänar det mer

När du berättade att ni förlovat er, och jag tänkte att ingen förtjänar det mer än du. Men hur säger man en sådan sak? Jag sa grattis, det lät tomt. Jag vet alltför väl vad du gått igenom och vilken del jag ofrivilligt hade i det. Jag hatade dig ett tag för det och jag tror att du också hatade mig. Ingen av oss gillade de roller vi tilldelats och vi kunde inte slippa ifrån varandra heller. Till slut så flydde jag ändå; jag flyttade helt enkelt. Och vi pratade inte på flera år.

Slumpen korsade våra vägar. Och nu var du här igen. Med allt du någonsin förtjänat. Det lyste om dig och jag kände någon sorts tacksamhet. Det blir aldrig detsamma igen, på gott och ont. Jag tror inte jag blir bjuden på bröllopet. Men jag är så glad att du lever.