Du var ju på väg!

Vintern kom visst tillbaka en sväng, för sista gången hoppas jag. Tur att jag tittade ut och såg de frostiga bilarna innan jag gick ut i morse, så att jag tog vinterkappan i stället för min nya, urtjusiga vårjacka. Ja, jag har faktiskt hittat en, tro det eller ej. En som inte är "svart, praktisk och passar till allt = supertråkig" som det alltid annars slutar med att jag skaffar mig. Jag var på en riktig shopping spree förra veckan och skaffade jackan, nya jeans (jag måste ju ha ett par som inte är trasiga!) och nya bh:ar. Om viktnedgången fortsätter gå i den här takten så kommer jag ha nått dit jag vill om sisådär femton år, så jag bestämde mig för att skaffa kläder som jag känner mig fin i. Och Carro var inte sen att peppa mig för mina val och säga att jag såg smalare ut. Tack Carro.

Alltså, jag har blivit så otroligt fumlig! Eller, jag har vissa perioder när jag är helt ofattbart klantig, som nu då uppenbarligen. Sedan i lördags har jag: potatisskalat mig själv i pekfingernageln, skurit mig på papper (händer hela tiden på jobbet), stuckit hål på tummen på en tejphållare(!) och rivit av halva ringfingernageln på en dragkedja. Förutom allt jag tappar, bara så där. Märkligt. Men det är väl så när man har mycket i huvudet. Tur egentligen att Pontus är borta just den här veckan. Jobb, synopsismöte och hemtenta. Jobbet är avklarat för veckan och mötet är i morgon. Jag ska förbereda mig lite för det ikväll och tack och lov fick jag den första tiden på dagen, så jag har från lunch på mig sedan, att skriva hemtentan. Tittade igenom frågorna igår och det är hur lugnt som helst.

Kom tillbaka, vår, du var ju på väg!