Hon slutade aldrig att fråga

Det är våffeldagen idag. Den första våffeldagen utan min farmor. Hon ville alltid att vi skulle komma hem till henne och äta våfflor den här dagen, och ibland gjorde vi det. Hon satt på sin gröna pall, som hon alltid haft, vid köksbänken och hällde upp våffelsmet med en stor slev, och vi andra åt dem med socker eller grädde och sylt till. Det blev alltid över, för vi orkade aldrig så många som vi trodde att vi skulle. De senaste åren har det inte blivit våfflor hos farmor. Men hon slutade aldrig att fråga.