Idag är det internationella kvinnodagen, en dag som många inte känner till eller bryr sig om. Vissa tycker att den är onödig, larvig rentav. Jag tycker att det faktum att denna dag finns, visar att det råder ojämställdhet världen över och att det ska uppmärksammas. Kvinnor har fortfarande mindre politisk och ekonomisk makt i hela världen, oavsett hur bra det kan vara till exempel här i Sverige. På vissa platser har kvinnor inga rättigheter alls, utan tvingas till total underkastelse. Jag har stött på kvinnor som blivit våldtagna och misshandlade därför att de vägrat bära slöja. Jag känner många som blivit sexuellt antastade eller värre. Jag möter fortfarande många män som använder ord som "damer", "kärringar" eller andra kvinnorelaterade ord som skällsord för att förnedra andra män. Jag vet även kvinnor som gör detta. Som förnedrar sitt eget kön.
Jag är stolt över den jag är. Jag är stolt över allt jag kan, allt jag vill och den personlighet jag har. Jag är stolt över den människa jag är, oavsett hur kvinnlig eller manlig jag anses vara. Jag vill aldrig förminska eller gömma de sidor hos mig själv som anses feminina och därmed mindre viktiga (känslig, omtänksam, ordningssam, moderlig, mjuk, tystlåten), lika lite som jag vill framhålla och hylla de drag som ses som klassiskt manliga, och därmed mer värda (frispråkig, självsäker, orädd, högljudd, ledare). Jag är den jag är. Lika bra eller dålig som någon annan. Inte för att jag är kvinna, utan för att jag är jag.
Jag skickar en egen hyllning till Lottie, Brenda, Kitty, Alexandra, Anne och Robyn. Ni och olika vänner, familjemedlemmar, lärare, historiska personer, fiktiva personer, artister och författare, ni har varit förebilder och inspirationer för mig. För att ni varit starka, modiga, uppkäftiga, unika och envisa, för att ni hävdat er rätt, gått er egen väg och för att ni varit er själva utan att någonsin skämmas för de ni är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar