Vi kanske presterar i det tysta

Puh! Nu är tentan inlämnad och följd av en ganska så malplacerad föreläsning. Jag var så trött så jag knappt visste vad jag hette men jag följde ändå med ganska bra. Resultatet på tentan blev väl sådär, den var så mycket krångligare än jag föreställt mig. Som tur är, om man nu får vara sådan, så kände de andra i klassen likadant. Jag pratade med två kursare under tiden vi höll på att skriva, och båda var lika vilsna och frustrerade som jag. Runt midnatt (natten till idag) skickade en av dem en spotify-lista som gjorde susen, åtminstone fick den mig att färdigställa den svåraste frågan.

I skolan idag sa läraren att resultaten från vår klass höll mycket högre standard än tidigare hos klasser och att våra handledare är jättepeppade nu inför uppsatsarbetet. Hon är inte den första läraren som säger det, och det skriver jag inte för att skryta. Jag är mer förvånad än någonting annat, för det är många som droppat av från vår klass och jag kan inte påstå att det är någon vidare glöd och diskussionslust under föreläsningarna. Vi kanske presterar i det tysta helt enkelt. Av gammal vana tänkte jag "men det gäller ju inte mig" när läraren sa det där idag, men sedan fick jag rätta mig själv. Det är väl klart att det gäller mig också! Jag har faktiskt klarat alla tentor, uppsatser, projekt och rapporter på första försöket och inte sällan med riktigt bra resultat. Nu har jag lämnat in den allra sista tentan. Kanske i livet, för som det ser ut för närvarande så kommer jag inte att läsa vidare efter min examen till sommaren. Det finns dock ett väldigt spännande masters-program som jag väldigt gärna skulle vilja läsa, men det blir hur som helst inte nu.

Vad som blir nu, precis nu, det är faktiskt soffan. Jag är så himla trött, i huvudet och i kroppen.