Mannen bytte däck och hon lagade mat typ

Åhh...vad trött jag är. I hela kroppen. Inget fel med det, när man ska vara ledig i sex dagar. Och med ledig menar jag att jag ska göra den sista intervjun, transkribera den och en till, ha handledarmöte, skriva färdigt bakgrunden och metoden, undersöka tidigare forskning, träna, ha Pontus pappa på besök samt fira min svägerskas födelsedag. Idag har jag varit med projektgruppen (på jobbet) på besök hos företaget som tillhandahåller materialet till ett system vi håller på att byta ut. Mycket teknisk information så det gällde att vara fokuserad. Fick underbar mat till lunch och det var faktiskt riktigt trevligt, utöver att det var intressant. Ibland tycker jag det kan bli sådär krystat, en enda lång rad av dåliga skämt som alla inblandade skrattar artigt åt. Jobbhumor. Jag är trött i alla fall, det har varit en lång dag.

I bilen pratade vi om jämställdhet och miljö, jag och två av projektledarna. Jag får mer och mer bekräftat att jag är inne på rätt spår i min uppsats. Min hypotes, som jag formulerade för länge sedan, innan jag ens satt igång med uppsatsen, visar sig stämma gång på gång. Kanske gör jag det för enkelt för mig? Jag måste verkligen kontakta min handledare och prata om det med henne. Hon verkar cool.

Jag tänkte på en sak som Johan sa i bilen. Han berättade att medan hans fru skötte tvätten hemma, var det han som bytte däcken och klippte gräset. Lise sa då att hon själv bestämt sig för att aldrig låta det bli så, att hon ville ha ett jämställt förhållande. Men nu när hon var gift, ja då hade det blivit sådär i alla fall. Mannen bytte däck och hon lagade mat typ. Och då sa Johan att det betyder väl inte att det inte är jämställt, om man delar upp sysslorna mellan sig och gör det man kan/är bra på. Och till viss del är jag beredd att hålla med honom. Det är klart att det inte per automatik blir ojämställt för att mannen byter däck och kvinnan tvättar tvätten. Men samtidigt så kommer jag inte undan frågan VARFÖR det nästan uteslutande blir just den uppdelningen? I hur många familjer är det mannen som hämtar barnen och diskar disken medan kvinnan byter olja och lägger om taket? Inte så himla många, om man ska generalisera. Men om man då tänker på Johans fall. Han menade att sysslorna ändå inte var roliga utan sådant som måste göras, och då spelade det väl ingen roll om man gjorde det ena och slapp det andra.

Fast, att byta däck gör man två gånger om året och gräsklippning görs väl bara på sommarhalvåret. Däremot tvättar man kanske två gånger i månaden och oftare om man har barn, som Johan har. Då blir det ju att hon måste göra "sin" del av arbetet mycket oftare. Jag tänker också att det är många som inte lär sig att göra de där sakerna som normalt personer av det andra könet är bra på. Och då kommer man för det första aldrig veta om man tycker om det/är bra på det och man fortsätter dessutom att befästa könsroller. Det är ju inte sysslorna i sig som är relevanta utan vilka signaler det sänder ut, nämligen att män och kvinnor är så himla olika och att vi måste fortsätta framhålla könsroller. Det stör mig, helt enkelt. Hur många tjejer har inte sagt att "det där kan inte jag" om typiska killgrejer som de ALDRIG ENS PROVAT PÅ, och hur många män har inte sagt att "det där är kvinnogöra, det vill inte jag göra". Så blir tjejer coola om de kan köra racerbil/programmera videon/klippa gräset/använda en borrmaskin/koppla om sladdar medan killar är mesiga om de kan stryka tvätt/baka/sticka/vårda gamla släktingar/plantera blommor. Det känns så himla förlegat. Lika förlegat och irriterande som "alla tjejer/killar är så". Och för den delen - vad gör man om den andra personen försvinner? Nog för att det också är en generationsfråga, men jag har hört berättas om ganska många (män) som inte klarat sig själva när deras fruar rest bort/legat på sjukhus/avlidit. Nej, då har andra fått komma och laga mat och städa och så där, för att de inte haft en aning om hur man skulle göra. En kille som bodde på min korridor (som då var runt 30 år gammal) hade sin mamma och syster där ibland att städa åt honom. En av Pontus sköterskor lagar all mat åt sin man "för han kan inte själv" och jag vet flera som "överraskat" sina flickvänner/fruar med "tadaa, jag har städat! Snällt va?", som om det vore en tjänst, som om de HJÄLPT henne med "hennes" sysslor. Exakt just nu hörde jag från tv:n och Desperate Housewives: "It's easy to spot a woman who works outside the house. Just look for a woman who leaves her house every morning, feeling incredibly guilty".

Desperate Housewives är Desperate Housewives, jag vet det, och jag bor i Sverige, inte hyckleriets förlovade land USA. Men behöver jag säga mer?