Jag blir tokig på informationsflödet. Ta melodifestivalen till exempel. Ett en gång enkelt nöje har blivit till en enda lång, utdragen plåga. När jag var liten satt vi ofta hela eller delar av familjen och tittade tillsammans, på den svenska melodifestivalen och så småningom den europeiska finalen. Vi hejade på våra favoriter och ställde oss den klassiska frågan om rätt låt verkligen vann. Nog för att schlager inte riktigt är min kopp te, men det var något av en folkfest över det. En liten höjdpunkt under våren. Sedan flera år tillbaka har jag tappat all lust att titta. Jag orkar inte med skiten. Jag vet inte hur många delfinaler det är nu, och debattprogram och expertpaneler och telefonomröstningar och vad. Till och med ESF är ju uppdelad i flera omgångar numer. Och så spelas låtarna om och om igen i radio. Det finns inget att vänta på, inget att LÄNGTA efter. Allt är så himla tillgängligt! Och jag tycker det är SKITTRÅKIGT.
Jag minns hur det var att gå och vänta på ett skivsläpp man längtade efter. Hur man lade sin sinande månadspeng på någon skiva man spanat på och sedan spelade den om och om igen tills man kunde alla låtarna utantill. Nu kan man lyssna direkt. Inte ens skivsläppen låter sig vänta, då man ofta kan lyssna på eller ladda ner smakprov redan innan albumet kommit ut. Musikvideon kan man se på Youtube. Har man hört en eller att par låtar kan man bestämma sig om man vill ha skivan eller inte. Det vill säga, om man vill ladda ner den eller betala för sig. Fildela olagligt eller ladda ner lagligt. Ingen överraskning längre.
Tv-kanalerna är oändliga. Hela folkmassor rasar emot ComHem när de varit utan tv i två timmar. Aldrig en lugn stund. En del kanaler visar sina filmer och program om och om igen, så att GUD FÖRBJUDE ingen missar något. Man behöver ingen fantasi numera; man kan bli serverad allt. Jag saknar tiden då man väntade tålmodigt på sitt favoritprogram en gång i veckan, då det inte var reklampauser varje kvart, då man hyrde video och barn inte hade mobiltelefoner. De kan ju inte ha en aning om hur det är att längta efter något!
Jag har ingen kreativitet kvar och känner mig pressad att ständigt ta in mer information, hänga med i svängen. Vara en del av informationsflödet, som jag är nu när jag skriver. Jag ser dagligen många tiotals olika humör och tankar hos mina vänner när de uppdaterar sin status på Facebook. Jag följer mellan sex och åtta bloggar, läser Aftonbladet på nätet varje dag och Metro på bussen, läser mail, får och skickar sms och telefonsamtal, tar in reklam, ser tv-program, läser böcker, pluggar och SÖKER ÄNDÅ MER INFORMATION FRIVILLIGT. Det finns ingen MAGI längre. Eller jag kanske bara inte hänger med i svängen?
Vad tycker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är ambivalent.
SvaraRaderaMobiltelefoner är himla käcka att ha, särskilt om något händer.
Email; bra nytt sätt att kommunicera, särskilt om man bor långt ifrån varann.
MEN, jag kan bli irriterad över att man ska vara så himla tillgänglig hela tiden. Som om man bor framför datorn eller sover med mobilen under kudden. Hallå, eget liv.
Facebook; dessa satans ständiga statusuppdateringar?? Har folk inget liv så att de måste uppdatera vad de gör 15 gånger om dagen?
Och nu Twitter? En kortare bloggversion, för folk som verkligen vill uppdatera folk med vad de hittar på hela långa dagarna; exemplevis "nu går jag på toa", "nu läser jag tidningen", "nu går jag ut med hunden". Intresseklubben antecknar. Är man så desperat efter uppmärksamhet?
Melodifestivalen har blivit en enda lång plåga, och då bor jag inte ens i Sverige längre. Blir trött bara av att se det på nätet.
Och konstanta reklamavbrott? Kom hit och se på tv. Var tionde minut i serier, var femtonde minut i filmer. Tröttsamt.
Nu ska jag gå och duscha. Och sedan torka mig och klä mig. Och sedan äta. Och sedan stänga av datorn och koppla på ACn igen eftersom strömmen är avstängd igen pga nissarna kopplade fel, så nu är här sladdar överallt igen. Och sen ska vi ut och åka, och sen ska jag nog äta igen och se på tv. Och läsa lite.
Gäsp... vad intressant.
Instämmer m Malins kom. om mobiltel och internet. Annars konstaterar jag ungefär detsamma. T.ex har jag en hyllmeter uppslagsverk i bokhyllan. De står numera bara och ser trevliga ut. Vill jag slå upp ngt går jag och googlar det. TV har aldrig varit mitt största intresse, så om kanalerna slutar funka så tycker jag "So what?" Men folk i allmänhet blir säkert förtvivlade. I dag har människor svårt för att umgås. Kan inte varva ner och bara prata, eller läsa en bok eller varför göra någonting öht.
SvaraRaderaBara detta som vi gör just nu; bloggar. Varför räcker det inte med att ta fram en skrivbok och plita ner vad vi vill ha sagt eller tänker på för tillf. Människor i dag har verkligen gjort sig beroende av detta sätt att förmedla sig och ta till sig info. IT-knark. Visst kunde väntan vara lång, men ändå var det spännande att titta i brevlådan efter brev. En vecka- fjorton dar var inget konstigt när man väntade svar från ngn.
"Det var bättre förr" säger vi, men IT är fantastiskt ändå. Det är vi själva som låter oss dras med, på gott och ont.Vi gör oss tillgängliga, men vill vi verkligen alltid vara det?
Man marker hur handikappad man kanner sig nar man inte har sin dator. Kan inte kolla bankkontot, kompisarnas bloggar, email, fixa med mina bilder etc. Men pa samma gang ar det skont. En ursakt att inte behova gora allt de dar. Istallet gar jag ut o satter mig med en bok. Eller kollar TV program som jag har spelat in med var digitala video recorder, pa sa satt kan jag bara spola igenom reklamen.
SvaraRaderaMobilen kan jag leva utan. For det mesta glommer jag ens att satta pa den, till vissas fortret. Sorry.