Fastän hon är världsstjärna och allt

Det blev en tur ner till konserten med Johnossi, det strilande regnet till trots. Och igår en magisk spelning med A Camp. Satan, vad Nina Persson är cool. Och den gamle 90-talshjälten Niclas Frisk med på scenen gjorde det än mer speciellt och alldeles pirrigt i magen. Jag fick höra alla jag hoppades på: The Crowning, Golden teeth and silver medals, I can buy you, Stronger than Jesus och Song for the leftovers. Hade jag fått önska en till hade jag velat höra The bluest eyes in Texas. Man jag är så nöjd ändå. Den som hade Ninas sinne för stil kunde skatta sig lycklig. Och så gillar jag att man kan springa in i henne på H&M eller Möllan bara sådär, fastän hon är världsstjärna och allt. Suck ja.

P.S Under konserten vände jag mig till Pontus och viskade:
- Det där är Niclas Frisk!
- Ja, det är helt sjukt...
Han har en Göteborgare till far, det kanske förklarar saken. D.S.