tisdag 1 september 2009

The laaaand of the freeee...

USA alltså. Som framställer sig självt som världens mest framstående, moderna, fria och bästa land. Supermakten USA.

Är hemma från jobbet idag och har slöglott på tv under dagen. På The Ellen Show, som jag egentligen gillar, var en liten sjuårig kille med och dansade. Jättesöt var han och när Ellen frågade vilken hans favoritleksak var, svarade han "Svamp-Bob fyrkant". Och tadaaa, så fick han ett helt bord med Svamp-Bob fyrkant-leksaker, troligen värt tusentals dollar. Publiken skrek, liksom de alltid gör när hon delar ut böcker, dvd-spelare, i-pods, cd-skivor, bilar, tvättmskiner etc. Skriker alltså, som besatta. God bless America, the land of cosumption, materialism and elitism.

Och så Oprah då. Som tog upp en aspekt av finanskrisen. Par som förlorar både jobb och hus, klarar de att hålla ihop äktenskapet? En intressant fråga, visst. Säkert oerhört jobbigt att behöva gå igenom den situationen. Mitt problem gällde paret som ställde upp och berättade om sina liv. Han hade blivit av med jobbet och banken hade utmätt deras hus som de haft i fyra år. Kvinnan tog dottern med sig och flyttade hem till sina föräldrar, men hennes man var inte välkommen där, för han var arbetslös. Och det tyckte svärföräldrarna var RESPEKTLÖST. Så han fick snällt hyra ett hus ett par mil bort. Saker de hade haft i sitt gemensamma hem var han tvungen att sälja för att kunna betala hyran. Han tyckte inte att huset han hyrde var ett hem, snarare ett skydd mot vind och insekter, sa han. Det kunde bli ett hem, om hans flickor kom dit. Och han kände skuld, det gjorde han. Han kände det som ett misslyckande och att det inte var så här han tänkt sig sitt liv. Förståeligt.

Frujäveln då? Jo, hon berättade öppet att hon troligen skulle lämna det här äktenskapet. Hon gillade inte att mannen sålde platt-tv:n och annat för att kunna betala sin hyra. Det var hans jobb att försörja henne och dottern, och det hade han misslyckats med. Hon kände sig så misslyckad, en 36-åring som flyttar hem till mamma igen.

Tja, jag vet inte, det första som slog mig - och det är väl inte helt otänkbart - var att HON kunde väl ta och skaffa sig ett jobb? I stället för att gnälla över sin misslyckade man och den förlorade platt-tv:n så kunde väl hon lyft på arslet och själv hjälpt till att försörja familjen?

Jag orkade inte titta klart. Orkar inte med moralist-Oprah och hennes plastikopererade psykologer och ekonomer och rådgivare, och hennes präktiga, gudsfruktiga publik som dyrkar henne i sina likadana pastellfärgade toppar. Fan vad det landet är bakåtsträvande i många avseenden. "Mannen är familjens överhuvud, familjens försörjare". Dr Phil vet jag inte ens vad jag ska ta mig till med. Han lever för fan på 1800-talet med sina familjevärderingar. Och folk dyrkar honom också. Och var började han? Jo, hos Oprah.

Ja, God bless America.

2 kommentarer: