Det låter så vansinnigt oinspirerat. Grått. Jag tog tre bussar hem i stället för en, vilket resulterade i en hemfärd på en timme och 20 minuter i stället för 40 minuter som det brukar ta. Där fick jag, för min harighet. Men Pontus hade maten klar när jag kom hem och sedan var det dans. Det lyfter själen.
Jag kommer troligen inte att kunna röra mig i morgon. Så hårt driver hon oss, vår danslärare. Hon är fantastisk. Hon pushar mig på ett sätt som jag behöver. Jag har ont i hela kroppen i princip, men det är värt det.
Vintern var vacker i morse. Men jag längtar ändå efter
lågskor
icke-elektriskt hår
isfria trottoarer
kullersten som inte är täckt av modd
lokalbussar som har möjlighet att komma i tid
gräs
regn (ja faktiskt!)
solglasögon
mjuk hud
promenader
fågelkvitter
ljus
Snart. Inte så långt kvar nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I september skrev du bl.a Äntligen har det blivit kallt, etc etc.
SvaraRaderaDet är när det blir för mycket av något, som man vill ha förändring. Så känner säkert de flesta. Den här vintern har svällt ut på alla håll.Det är bara för mycket och jag är oxå himla less.