Vi kryper in genom bakluckan

Tack, ni som kommenterat. Det hjälper, de stunder när man inte orkar vara positiv.

Idag var en bra dag. Jag började med att gå och flytta på vår bil. Nu har några ungjävlar försökt bryta upp bilen även på passagerarsidan så nu kan vi inte låsa upp över huvud taget, så vad gör vi då? Jo, vi kryper in genom bakluckan. Lagom förnedrande och inte alls tidsödande eller besvärligt. Man skulle vilja ta dem på bar gärning.

Efter det var jag hos min kurator som jag inte träffat på ett par månader. Hon trodde inte sina öron, vilka framsteg jag har gjort. Vi kom överens om ett sista besök i april, efter mitt kraftprov. Då ska jag åka till Stockholm och tillbaka, själv. Instängd i ganska många timmar alltså. Men det känns trots allt ganska lugnt. Annars hade jag inte åkt.

Full av energi gick jag sedan direkt till gymmet. Idag bara ökade jag motståndet på crosstrainern och körde på allt vad jag orkade. Sådan skillnad mot förra veckan, när jag inte orkade någonting i princip. Hela eftermiddagen har jag sedan ägnat åt mitt synopsis. Just nu försöker jag egentligen mest slippa undan, för det börjar gå ganska trögt. Jag är dock uppe i det antal sidor som jag måste ha, men det känns inte så genomtänkt. Eller, ska jag säga, jag kan av någon anledning inte formulera det jag vill. Det ska bli skönt när det är inlämnat och jag kan komma igång på riktigt.

En liten sång för att pigga upp, som åtminstone får mig att skratta elakt: