måndag 27 april 2009

Du heter Gunnar va?

Jag är en jäkel på att sjunga fel i låttexter och inte ens reflektera över vad jag sjunger. Jag kanske inte gör det lika mycket längre, men jag har gått och funderat på det under den senaste veckan och försökt komma på var jag sjungit fel. Jag är en sådan där som alltid, tvångsmässigt, måste sjunga med i allt jag hör. Och kan man då inte låten riktigt så fyller man i lite där man kan och då blir det inte alltid rätt.

I klassikern Dancing Queen sjunger som de flesta vet Agneta och Frida
"You are the dancing queen, feel the beat from the tambourine, oh yeah
you can dance, you can jive, having the time of your life".
Jag sjunger (lika glatt varje gång eftersom jag gör det av bara farten) "you can dance, you can dive, having the time of your life"

I 90-talshiten I want it that way sjunger de fagra gossarna i Backstreet Boys den egentligen mycket enkla texten
"Tell me why, ain't nothin' but a heartache
Tell me why, ain't nothin' but a mistake
Tell me why, I never wanna hear you say
I want it that way"
Jag sjöng "Tell me why, ain't nothing but a party, tell me why, ain't nothing but a mistake..."

Någon som minns den fantastiska Regulate med Nate Dog & Warren G? En riktig bra låt som fortfarande funkar och som ger mig starka flashbacks till Lotties källare där vi hängde halva högstadiet. I sticket på den låten, alltså i slutet någonstans, sjunger Warren
"I laid all them busters down, I let my gat explode" medan jag ohämmat sjöng (och det har jag slutat med)
"I laid all them busters down, I let my dad explode"

Paul Simon sjunger så vackert om sin kärlek i America, där han far land och rike runt med henne i en Greyhound Bus och hittar på tokigheter för att fördriva tiden. Så blir han lite vemodig, betraktar henne och sjunger
"so I looked at the scenery, she read her magazine
and the moon rose over an open field"
varpå jag med darr på rösten saligt fyllde i
"so I looked at the signorine, she read her magazine". Ja det rimmar ju om inte annat.

En av David Bowies bästa låtar, i min smak, är Life on Mars. Och generellt så sjunger han för jävla otydligt så han får skylla sig själv när jag går och massakrerar hans låtar så här. För när han sjunger
"take a look at the lawman beating up the wrong guy" så sjunger jag
"take a look at the long man beating up the wrong guy" och får det liksom en helt annan mening.

Och så, som en grande finale, låten jag troligen spelat flest gånger och sjungit med i flest gånger, i festliga sammanhang då det är en massa människor som hör en. Det är ingen mindre än I want you back med Jackson 5.
Den riktiga texten går så här:
"When I had you to myself, I didn't want you around
Those pretty faces always made you stand out in a crowd
But someone picked you from the bunch, one glance was all it took
Now it's much too late for me to take a second look"

och jag då, som verkligen försökt höra vad den lille parveln Jacko sjöng när det begav sig, gav upp och sjöng såhär:
"When I had you to myself, I didn't want you around
Those pretty faces always seemed to stand out in a crowd
When someone kicked you from the punch and love was all it took
Now it's much to late for me to take a second look"

Så kan det gå. Det bjuder jag på, helt enkelt. Det är ju ändå jag som lyckats lägga
- Hej, du heter Gunnar va?
- Nej, Glenn
- Jaja, whatever, i alla fall...

3 kommentarer:

  1. Min mest kanda felsjugning TLC's Waterfall. "Don't go chasing waterfalls" ar den riktiga texten. Jag sjong "Go, go Jason Waterfalls" Varfor? Jag vet ej.
    Men jag har samma tvangsmassiga beteende att sjunga med (korskada?)och da hander det sant.

    SvaraRadera
  2. Ah va fasen, DEN glömde jag skriva! Jag sjöng också Go, go Jason waterfalls! :)

    SvaraRadera
  3. Gjorde du? Nu kanner jag mig genast battre att jag inte var den enda som ar sangdyslexisk

    SvaraRadera