En orgie i ätande

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen - ledsen för det, ni som läser. Det har varit fullt upp! Efter Stockholms-resan hann jag komma hem och jobba i två dagar, och sedan stuvade vi in oss i Forden och körde upp till Lidköping. Jag är inte lika spänd längre när jag kör bil, och jag tog första biten upp till Varberg. Helgen var underbar. Liksom i resten av Sverige (verkar det som) har vädret varit helt underbart och fantastiskt, precis det som alla frusna svenskar längtat efter. Vi bjöds på oändliga mängder god mat och sötsaker; hela helgen var en orgie i ätande. Inte mig emot, jag som gillar mat. Vi grillade, satt ute och åt och hann träffa både vänner och familj till Pontus. Igår, på påskdagen, skulle jag och Pontus ta en sväng inom hans farmor (efter tårt-ätandet hos hans mormor), men det var ingen farmor hemma. Så vi körde till Kinnekulle i stället, och ringlade oss genom smala grusiga vägar ner till Munkängarna. Det var länge sedan jag var ute i skogen. Det var fullt av Skilla och några gula blommor som inte var Vintergäck, marken var alldeles grön och solen värmde oss. Så här fint hade vi det:









Alldeles ömma i kroppen av allt körande kom vi hem igår kväll. Det är något visst med att komma hem till sin egen säng, hur bra man än haft det där man var. Speciellt jag som nu varit borta rätt mycket de senaste veckorna. Jag hade tidigare under veckan klottrat ner en intervjuguide, skaffat mig en diktafon och letat upp ett lämpligt test på internet för det jag vill mäta i min undersökning. Ja nu hoppade jag raskt över till min uppsats - som ni märker är jag lite smått splittrad (men alldeles lycklig ändå!). Bara det att jag var tvungen att ladda diktafonen, kolla att den fungerade ordentligt och finslipa intervjuguiden. Och till råga på att fungerade inte det test jag tidigare valt ut. Vid det här laget hade klockan hunnit bli halv elva på kvällen (och ni vet ju hur pigg man är när man rest en halv dag) och jag började bli smått förtvivlad. Min första intervju skulle alltså genomföras idag, på förmiddagen. Men naturligtvis löste sig allt. Diktafonen fungerade perfekt, jag renskrev frågorna ganska kvickt och Pontus hittade en bra sida åt mig där det aktuella testet fanns.

I morse vaknade vi glada och lyckliga - det känns nästan som att vi varit på sommarsemester! Jag tror också att Pontus är väldigt glad för att ha träffat sin familj, eftersom han inte har samma möjlighet att träffa dem ofta som jag har med min. Lite smått nervös satte jag mig sedan i bilen och körde till Lund för intervjun. Och det gick hur bra som helst (om än oroväckande fort) - hon var den perfekta intervjupersonen att börja med. Hon tyckte nämligen själv att det var jätteintressant och pratade på bra själv. Efter det var klart körde jag ut mot min barndomsby (och insåg att jag återigen glömt att ta med ljus till farmors grav) och hälsade på pappa och hans sambo. Jag blev nästan lite rörd. Pappa var så glad att se mig och han följde till och med ut på garageuppfarten och vinkade när jag körde iväg. Lilla pappa.

Nu känner jag mig lugn och glad. Första intervjun är avklarad och de andra fem är inbokade. Jag har fått tag på tre intervjupersoner som jag tror kommer ge en bra bredd på undersökningen. Jag har velat komma igång i flera veckor och haft känslan av att jag legat efter, men när jag tittar i min planering (som våra lärare så klokt bad oss att göra) så ligger jag precis rätt i tid. Och nu har jag kommit igång. Solen skiner och det gör mig så himla glad. Jag har fått lite färg och huden luktar så där som den kan göra på sommaren när man varit ute mycket. Dessutom har jag eventuellt fått svar på varför jag haft så mycket problem med viktnedgången (och nu räknar jag naturligtvis inte den oerhörda mängd socker som jag fått i mig den senaste veckan). Pappas sambo jobbar på Friskis och jag frågade henne om en sak som Carro hört, och då fick jag bekräftat detta: man ska träna lågintensivt och långa stunder om man vill gå ner i vikt, och varva detta med styrketräning. Jag som harvat på så mycket jag bara kunnat, tränat intensivt för att få upp flåset och UNDVIKIT styrkan. Spexigt. Nu ska jag prova hennes tips. Och en sak till. Jag som inte känt mig bekväm med att köra själv: idag körde jag till tre olika platser i Lund och tillbaka till Malmö igen. I en bil som man måste låsa upp via bakluckan, som har en lös bensintank och vars backspegel envisas med att trilla ner. Idag var den dessutom trögstartad.