Jag älskar Mia och Klara

Fredag kväll och jag däckade på soffan bara för en stund sedan. Regnet har vräkt ner hela eftermiddagen och efter en blöt cykeltur hem mötte Pontus med te och mackor. Ett nytt avsnitt av The Wire och jag var toast, som man säger om man är a little international.

Ruskade liv i mig själv och har åtminstone tagit mig till datorn. Pontus kollar på bandy (en fredag kväll, jag vet, jag hade hellre skjutit mig själv i huvudet) och jag funderar på om jag orkar gå och lyssna på Hoffmaestro eller inte. Inte för att det är långt att gå, dyrt eller har en övervägande risk att bli tråkigt - det är bara det att vi har i stort sett aldrig en oplanerad, lugn kväll hemma tillsammans. Just nu förbiser jag det faktum att vi tysta sitter på varsitt håll med bandy och dator - vi är hemma SAMTIDIGT och har inga direkta planer. Popcorn och film lockar. Eller vuxenbus, som Gulletussan hade kunnat säga. Jag älskar Mia och Klara förresten. Så många fina uttryck jag fått av dem. "Brrrrrrrååååååååååååå!" "Har du barn?" "Viveca Andebratt heter jag" "Rrrrytmisk massage" bland många andra.

Det var en fin busschaufför jag åkte med hem från jobbet, i regnrusket. Han välkomnade oss in i värmen och gjorde så med alla resenärer. Sedan tog han micken och önskade oss en trevlig helg. Igår på dansen sa Lisa att jag gjorde de nya rörelserna vi fick lära oss så lätt och fint, att jag var gjord för dans. Då blev jag lite varm i hjärtat.